Skärklittsgnupen

Vi bestämde oss för att bestiga skärklittsgnupen, ett berg vid en fädbod i Älvdalen.

Andreas, just som vi ger oss av på den första stigen.

Trädens stammar var täckta av snö!

Vi hittade en liten allé efter att vi övergett stigen,
där Andreas tyckte det var lägligt att kollapsa i snön.
(Vilket han gjorde ungefär var tjugonde meter)

När vi närmade oss själva toppen började
det bli brant, riktigt brant!

Toppen! Eller, det trodde vi i alla fall, men vi insåg
snart att vi hamnat på fel berg! 

Här hade en älg legat, konturerna syns tydligt i snön.
Vi hittade ett sådant här märke en gång till sedan,
och älgspår var det inte dåligt med!

Nu så, nu har vi hittat rätt gnup, efter att ha klättrat ner från det förra berget
och upp på det bredvid!

Skärlitts fädbod sedd från toppen.

Fotografen själv framför utsikten!

Här trodde Andreas att han lurat mamma, och tittade
upp precis i rätt sekund!

Funderingar, vad ligger vart?

Skylten vid stigens början, ja, den rätta
stigen alltså, som vi inte tog. Vägen ner ifrån berget visade
sig vara betydligt kortare än den vi tagit upp!

Och där har ni den, mina damer och herrar, skärklittsgnupen,
som vi bestigit!