Blyberget

Nästa berg på listan var blyberget!

Off we go! Bilen klarade inte att köra upp till den osandade parkeringen,
så vi fick glatt gå!

Den här jättelika, jättebranta backen/stupet fick Hanna för sig att klättra
upp för, äkta scout-anda!

Utsikten från Ugglas-stenen, man kan se Gopshusbacken till höger.

Mamma tar en paus och njuter av utsikten!

Och Pappa är på hugget med mobilkameran!

Där ser du Amanda, nu är det ingen återvändo!

Vi begav oss vidare upp för berget och kom ganska snart till
en trappa, vart leder den mån tro?

Där har ni svaret, slogboden! Ett perfekt ställe att ta en paus för att
dricka varm choklad!

Finns det något maffigare ställe att placera en slogbod på?

Efter lite värmande choklad ville vi ännu högre upp, till toppen,
trots att vi visste att där inte fanns någon vidare utsikt på grund
av alla träd. Här hade det väl inte varit så dumt att ta skydd om
man var ett djur? Nattens storm hade vält en hel del träd!

Vem sade att det var brant upp på skärklitt?
Här fick man klättra på alla fyra och ta hjälp av
småträden!

Vi hittade en liten glänta där granarna lämnat plats åt en flock tallar.

På väg ner igen efter att ha irrat runt på blyberget
i två timmar möter solnedgången oss mellan träden!

Skärklittsgnupen

Vi bestämde oss för att bestiga skärklittsgnupen, ett berg vid en fädbod i Älvdalen.

Andreas, just som vi ger oss av på den första stigen.

Trädens stammar var täckta av snö!

Vi hittade en liten allé efter att vi övergett stigen,
där Andreas tyckte det var lägligt att kollapsa i snön.
(Vilket han gjorde ungefär var tjugonde meter)

När vi närmade oss själva toppen började
det bli brant, riktigt brant!

Toppen! Eller, det trodde vi i alla fall, men vi insåg
snart att vi hamnat på fel berg! 

Här hade en älg legat, konturerna syns tydligt i snön.
Vi hittade ett sådant här märke en gång till sedan,
och älgspår var det inte dåligt med!

Nu så, nu har vi hittat rätt gnup, efter att ha klättrat ner från det förra berget
och upp på det bredvid!

Skärlitts fädbod sedd från toppen.

Fotografen själv framför utsikten!

Här trodde Andreas att han lurat mamma, och tittade
upp precis i rätt sekund!

Funderingar, vad ligger vart?

Skylten vid stigens början, ja, den rätta
stigen alltså, som vi inte tog. Vägen ner ifrån berget visade
sig vara betydligt kortare än den vi tagit upp!

Och där har ni den, mina damer och herrar, skärklittsgnupen,
som vi bestigit!